Gud vilken fruktansvärt sorglig berättelse jag nyss läst.

Det går inte ens att föreställa sig.

Det är inte meningen att föräldrar ska ta farväl av sina barn.

Det är inte meningen att dom ska förbereda eller gå på sina barns begravning.

Det är fruktansvärt att ens tänka tanken.

Föräldrar ska ju planera födelsedags kalas och köpa fina födelsedags presenter till sina små.. hur kan detta få hända?

Det är så ledsamt att tårarna stiger sig i ögonen bara av att tänka tanken.

Det man själv vet, det är ju lyckan!

Lyckan då förlossningen är över, då man får upp sitt lilla knyte på bröstet.

Och som man har längtat.

Man vill se hur dom ser ut, vem dom är lik, vad dom väger, om dom har mycket hår, hur lång dom är.. ja allt!

Man vill bara ligga och titta på ens barn, bedåra den lilla!!

Se hur vacker en sån liten människa kan vara.

Och vid första blicken så känner man oändlig kärlek.

Det finns ingenting som kan komma i mellan den kärleken.

Och det finns heller inget man kan älska mer!

Och man känner på en gång att kärleken är besvarad från den lilla vackra människa som ligger och kikar tillbaka på en!

Man ska aldrig våga ta något förgivet..

Men det gör man ju, man tar det för givet.

Då man gått på ett flertal ultraljudsundersökningar, man har gått till en barnmorska i ca. 40 veckor.. man har lyssnat av hjärtat och mätt magen vid varje besök.. då tar man allt för givet..

Hur dumt det är låter, jag vet det.. jag har aldrig oroat mig över något sånt här.

Jag har tagit allt förgivet.

Det låter säkert jätte dumt.

Men jag vet att man gör nog det, innerst inne så finns det självklart alltid en oro.. men samtidigt så tänker man ju att man har gått på alla kontroller man ska och dom har kollat barnet och konstaterat att de mår bra och allt ser helt perfekt ut med mera.

Bebisen växer som den ska, har stabila hjärtljud och allt ser så fint ut på ultraljuden.. det är så skönt att få höra alla dom sakerna.

Då behöver man inte oroa sig känns det som.

Och om man börjar oroa sig, då tänker man tillbaka på att man faktist har fått höra att allt ser helt perfekt ut och att den lilla är så välkommen nu.

Men efter att ha läst denna berättelse så kommer jag aldrig våga ta något förgivet igen, jag vet inte ens om jag kommer våga skaffa mer barn!?

Jag skulle aldrig klara en sån här sak.

Det vet jag, det skulle jag inte.

Jag beundrar den här kvinnans styrka <3

Och jag beklagar det som hänt, jag önskar att det fanns något man hade kunnat göra för dina små flickor!!

Många kramar.

Nu ska jag pussa på mina små.

Sen ska Sagis få hjälpa mig att göra stuvade makaroner och korv.

Hon är duktig o hjälpa mamma att laga mat!

Måste plocka undan lite här hemma också.. Leksaker överallt!!

 

MammaIda

29 mars 2010 19:58

Man tar verkligen livet för givet, det är så synd att det krävs att något sådant här ska behöva hända för att man ska "inse" vad man har och hur bortskämd man är..
Ne, nu ska jag gå in till Julia och ge henne en stor puss!

Kram Ida

http://www.juliasmammaida.blogg.se

 

Malin

29 mars 2010 23:41

Ja det är så tragiskt!
Tycker så fruktansvärt synd om människor som tvingas genomgå något sånt här..

Du gör rätt i att ge Julia en stor puss!
Man ska vara så lycklig över det man har :)
Kramar!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sedan jag bloggade sist..   Men jag har allvarligt talat inte haft någon tid över. Jag slutade ju på Eon i Augusti och började studera lite.. Läste en kurs som heter Personlig Försäljning. Sedan har jag hunnit börja jobba som Säljansvarig för...

Shit vad jag pluggar och står i nu.. fullt upp! Ligger efter med Personaladministrationen och avbokade ett prov i Företagsekonomin som jag borde ha gjort igår.. Men jag kände mig totalt oförberedd! Då är det nästan lika bra att lämna det ogjort och v...

Gud vad jag saknar Saga!  Hon åkte till fjällen igår med mamma och pappa.. så jobbigt att vara ifrån henne!  Jag är ju van att alltid ha mina små tjejer runt om mig. Tur jag har Wilma hemma som leker för två just nu :)  Känner att jag bara vill...

Idag efter dagis så var Saga jätte frusen.. hon gick omkring med sin favoritfilt vart hon än skulle och frös som bara den. Så när jag skulle lägga henne tog jag tempen, och självklart hade hon feber! Mitt stackars lilla hjärta <3 38,7 grader.. h...

Äntligen får vi säga "Välkommen till världen" till Novas lillebror!  En väldigt stolt och lycklig nybliven storasyster ringde mig och berättade glatt den underbara nyheten! :)  Så underbart! Inga negativa människor och tankar kan slå ner mig nu, ...