Tjena!

Nu sitter man här i soffan och har pratat i telefon i flera timmar tror jag :p

Först skickade jag efter min Linda så hon kom hit och rökte en cigg med mig.

Vi pratade en massa massa om allt mellan A-Ö som vanligt :)

Sen åkte Linda hem till sin lilla familj och jag gick in till min.

Fattade kärlek till min telefon och rinde Lelle :)

Vi surrade också om allt, och ganska länge!

Sen ringde jag Mamma och vi surrade också om allt! :) Haha!

Sen skickade hon vidare telefonen till Madde och vi pratade också om Allt!

Haha, fullt upp i familjen STRÖMQVIST! ;)

Jocke han har mest suttit o suckat över att jag pratat i telefonen så länge.

Han ville att jag skulle vara social med honom o prata lite med han.

Surade över att jag gick ut o in genom dörren hundra-åttio ggr o rökte hela tiden! :P Han har lite att sura över!

Stackarn var uttråkad och ville ha min uppmärksamhet :p

Men jag tycker han är så tråkig.

Han ser bara på Hockey hela tiden... alltid är den jävla kanalen på!

SUCK! :P börjar avsky hockey snart!

Viasat - Hockey! Värsta kanalen som finns.

Bara tråkiga matcher ju... såna som man inte bryr sig de minsta om! :p

Aja, så han kunde gott sitta o se sin förbannade Hockey själv medans jag pratade i min telefon ;) haha!

Nu ska jag vara lite social mot honom..

Tänkte tvinga honom att massera min rygg!

Det känner jag att jag skulle behöva :)

Mattias, Johanna och Tindris har varit här ikväll också.

Tills alla våra barn blev för trötta o gatt gå o sussa!

Så mina barn fick vara uppe lite senare ikväll.

Det märktes, för dom var super trötta!

Tror Sagis somnade på en gång jag la henne o pussade hon godnatt!

Wilma var över trött och vansinnig o ville inte somna med en gång.

Men efter lite uppmärksamhet och skrik så somnade även hon sött!

Nu ska jag tvinga Jocke att massera mig, sen gå och krama kudden!

Ciao!

Gud vilken fruktansvärt sorglig berättelse jag nyss läst.

Det går inte ens att föreställa sig.

Det är inte meningen att föräldrar ska ta farväl av sina barn.

Det är inte meningen att dom ska förbereda eller gå på sina barns begravning.

Det är fruktansvärt att ens tänka tanken.

Föräldrar ska ju planera födelsedags kalas och köpa fina födelsedags presenter till sina små.. hur kan detta få hända?

Det är så ledsamt att tårarna stiger sig i ögonen bara av att tänka tanken.

Det man själv vet, det är ju lyckan!

Lyckan då förlossningen är över, då man får upp sitt lilla knyte på bröstet.

Och som man har längtat.

Man vill se hur dom ser ut, vem dom är lik, vad dom väger, om dom har mycket hår, hur lång dom är.. ja allt!

Man vill bara ligga och titta på ens barn, bedåra den lilla!!

Se hur vacker en sån liten människa kan vara.

Och vid första blicken så känner man oändlig kärlek.

Det finns ingenting som kan komma i mellan den kärleken.

Och det finns heller inget man kan älska mer!

Och man känner på en gång att kärleken är besvarad från den lilla vackra människa som ligger och kikar tillbaka på en!

Man ska aldrig våga ta något förgivet..

Men det gör man ju, man tar det för givet.

Då man gått på ett flertal ultraljudsundersökningar, man har gått till en barnmorska i ca. 40 veckor.. man har lyssnat av hjärtat och mätt magen vid varje besök.. då tar man allt för givet..

Hur dumt det är låter, jag vet det.. jag har aldrig oroat mig över något sånt här.

Jag har tagit allt förgivet.

Det låter säkert jätte dumt.

Men jag vet att man gör nog det, innerst inne så finns det självklart alltid en oro.. men samtidigt så tänker man ju att man har gått på alla kontroller man ska och dom har kollat barnet och konstaterat att de mår bra och allt ser helt perfekt ut med mera.

Bebisen växer som den ska, har stabila hjärtljud och allt ser så fint ut på ultraljuden.. det är så skönt att få höra alla dom sakerna.

Då behöver man inte oroa sig känns det som.

Och om man börjar oroa sig, då tänker man tillbaka på att man faktist har fått höra att allt ser helt perfekt ut och att den lilla är så välkommen nu.

Men efter att ha läst denna berättelse så kommer jag aldrig våga ta något förgivet igen, jag vet inte ens om jag kommer våga skaffa mer barn!?

Jag skulle aldrig klara en sån här sak.

Det vet jag, det skulle jag inte.

Jag beundrar den här kvinnans styrka <3

Och jag beklagar det som hänt, jag önskar att det fanns något man hade kunnat göra för dina små flickor!!

Många kramar.

Nu ska jag pussa på mina små.

Sen ska Sagis få hjälpa mig att göra stuvade makaroner och korv.

Hon är duktig o hjälpa mamma att laga mat!

Måste plocka undan lite här hemma också.. Leksaker överallt!!